jaha, då var jag ensam hemma igen...inte riktigt med tanke på våra katter..
men Jacob har ju åkt igen.
supertrist tycker jag...
själva avskedet är så smärtsamt...man står där med tårarna som rinner längs kinderna & ska försöka att samla sig & säga "hej då"..det är ju då man oftast bryter ihop..
men för varje minut som går så är han en minut närmare nästa hemkomst.
ska snart berätta vad jag har ätit idag..måste först bara tygla katterna!
det är full cirkus här hemma & jag sitter i mitten av det...
insåg nyss att Mini älskar matvete...!
be right back!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar