cornelis..

denne man är en av mina största inspirationer någonsin..
i hans ögon som lös av en glädje, glimtades även ett vemod som får det att knyta sig i min mage.
har man någon gång mått riktigt dåligt i själen så känner man igen sig i dessa ögon..
han levde kanske inte det mest hälsosamma liv, men kanske visste han inte något annat sätt.
hur som helst, han har alltid varit en slags idol för mig & min familj.
till saken hör att han även är en kopia av min far som tyvärr dog när jag var 20 år, så varje gång jag ser Cornelis så tänker jag ju på pappa...