Är det ok att ibland bara önska att man kunde få vara barnfri en liten stund...?
Missförstå mig inte nu, jag älskar min lilla docka... Men jag älskar mig själv oxå & jag är kraftigt försummad!!
Varför är det så tabu att erkänna att det är skitjobbigt att vara nybliven förälder?
Nu säger kanske vissa att jag har fel & att deras första tid var ljuvlig bla bla bla...
Antingen så tillhör ni en minoritet, lider av minnesförlust eller så ljuger ni rakt av!
Jag njuter INTE av att vara nerspydd, gå runt i äckliga myskläder, lida av sömnbrist, ha ömma bröst... Ja, ni fattar!!
Glöm inte heller att kroppen numera är en dallrig klump som jag verkligen avskyr.
Ibland vill jag bara sätta mig mer & vägra allt..
Ibland orkar jag inte att vara "supermom" som ska klara av allt och lite till..
Ibland vill jag bara få vara Anneli..sitta på EH i lugn och ro, dricka en god kaffedrink med Marie på Greken, röka en cigg efter maten...
Men som sagt, Linnea är mitt allt & jag vill inte byta bort mitt liv. Det är inte vad detta handlar om..
Hoppas ni förstår :-)
Föstår precis vad du menar o jag tror alla känner så då o då....
SvaraRaderaMvh lina
Är det inte då man är stark på riktigt, när man vågar erkänna de stunder då man känner sig svag? Kämpa på :)
SvaraRaderaHelt Ok att önska att man är barnfri en liten stund. Det tror jag alla känner. Det går aldrig att föreställa sig hur jobbigt det är att få sitt första barn.
SvaraRaderaLämna er lilla ängel till din mamma eller syrran och ta ett ljuvligt bad. Bry dig om dig och glöm inte att umgås med Jacob. Ni behöver ta hand om varandra också.
Kram
Glad midsommar till er alla tre.
SvaraRaderaBirgitta o Lennart